Supermom i Aussiland: april 2010

Ja, det är jag, mitt bland hajarna!!!

Jag står fortfarande kvar...

På nyårsafton fick jag en present av min man. Och det var ett dyk bland hajar! Vi hade pratat om det tidigare, att det var något jag skulle vilja göra innan vi flyttade hem till Sverige, men nu fanns ingen återvändo!

Söndagen den 21 mars kl 16.30 var det dax! Mannen och barnen lämnade mig lätt uppstressad och nervös på Manly OceanWorld ute vid Manly. Kompis Malin med dotter Rut hälsade på oss och fick vara med och "stötta".

Vi var fyra stycken som skulle dyka, jag, ett par och en kille från Litauen.
Vi fick självklart börja med att fylla i papper att vi var friska, krya och gick med på att gå ner frivilligt i akvariet (här kände jag att jag ville ångra mig...) och allt annat som att vi inte skulle skylla på SharkDiveXtrem osv, det vanliga. Sen fick vi se en kort film om hur det ser ut nere i akvariet, hur vi skulle bete oss, vad alla tecken som dykläraren visade under vatten betydde och hur dykutrustningen fungerade. Efter det visade de oss hur dykutrustningen fungerar live och vi fick prova att andas i den. Dykinstruktörerna, som även skulle guida oss igenom akvariet var så proffsiga men ändå roliga och skojade mycket. De gjorde så att upplevelsen blev ännu bättre, med deras agerande och kunnighet.

Äntligen var det dax att gå ner och byta om! Knödde ner mig i dykdräkten och fick skor och cyklop till det. För att bli kvar nere på botten och inte flyta upp till ytan fick vi tyngdbälten. Västen med lufttanken på fick vi hjälp att ta på, för den var tung! Det var en massa grejor och mojänger på västen + tuben med luft. Dax för träning igen! I en liten bassäng fick vi öva på att andas rätt , ta ut vatten ur cyklopet under vatten, ta bort "locket" ur öronen och förstå tecknen som vi övat på tidigare. Vi fick också vet hur vi fick bort vatten ur luftsystemet och hur vi skulle göra om vi behövde kräkas (andra gången jag var på väg att lämna...) Att sitta och även ligga under vattnet fick vi öva och även att händerna skulle var mot kroppen, hajarna tyckte inte om att bli rörda... Fast mest scary här var att andas under vattnet med luftmojängen.

Nu kändes det som vi var proffs! Dax att gå ner i akvariet, i en liten lucka...kändes inte riktigt bra, där fanns de, de stora hajarna! Jag var nästsist, hade önskat den platsen, en lärare längsts fram och en längst bak, kändes tryggt! Väl ute i akvariet glömde jag allt om rädsla och nervositet, bara njöt av tystnaden, sköldpaddorna som simmade runt oss, jätterockorna som låg på botten och att jag var där. Utanför glaset stod familjen och hejade. Efter en liten tur i första delen av akvariet gick vi vidare till del två, där fanns hajarna. Vi fick stå på rad utefter glasgången och runt oss simmade hajarna. Vilken känsla!!! Hjärtat slog 300 slag i minuten och det var en så häftig upplevelse att stå där mitt ibland alla hajarna. Min hajfobi var som bortblåst, eller kanske inte, jag vet inte. Bara att jag inte var rädd längre. Men respekten för dessa djur finns kvar. En upplevelse jag aldrig kommer att glömma!!!

Nu låter jag bilderna tala!

Detta gap välkomnade oss till ManlyOceanWorld. Riktigt så stora kunde väl hajarna inte vara???

Här kommer vi ut i akvariet och barnen står utanför och tittar.

Här är jag och vinkar!

På väg genom akvariet med nyfikna barn (Johannes, Agnes och Rut) på utsidan.

Rockan ovanför oss.

Här fick vi klappa en jätterocka.

Jag

I hajdelen. Jag med en haj bakom...

Fortfarande haj bakom mig. Kolla bubblorna, snacka om hyperventilera.

Skulle bara kolla så den var borta....

En haj framför mig.

Här, ytterliggare en haj bakom, som värsta motorvägen....

Fick en hajtand som dykläraren hittade på bottnen. Från utrotningshotade "Grey Nurse Shark"

Skyttetrafik bakom mig!

Bildbevis, det är jag!

Jättesköldpaddorna

Först av allt vill jag skicka en stor KRAM och ett jättetack till Malin, Calle, Clara och Lisen för deras generositet, hjälpsamhet och härliga sällskap. Tack för att vi fick våldgästa i åtta dagar!!!

Det är ett tag sedan vi var på Bali, men minnet lever kvar. Bali för mig har alltid varit en paradis ö med grönt vatten och vita stränder… men riktigt så är det inte. Bali är Indonesien vilket innebär Asien. Vi kan ju inte skryta med att vi har varit mycket i Asien, förutom fyra dagar i Shanghai, så det blev lite av en chock att komma till Bali, som inte var den paradis ö jag hade förväntat mig.
Varmt, vi pratar megavarmt, hög luftfuktighet, mycket trafik, bilar och vespor överallt, dåliga vägar, vildhundar, ibland obefintliga trottoarer, slum blandat med lyxvillor, svartgrå sand och höga vågor. Inte i närheten av min bild av Bali precis, men dock väldigt fint ändå. En av fördelarna med Bali är att det är snorbilligt. Det kostar inget att leva där och göra en massa utflykter.

Fam. Rinman hade hyrt världens lyxhus med egen pool och kock, butler och städerska. Ett vitt stenhus med ”öppen” planlösning. Och då menar jag öppen, köket var utomhus med bara tak, likaså badrummen låg utomhus med badkaret under öppen himmel. Små fina träd i stenrabatter både i badrummen och köket - väldigt mysigt. Våra sovrum var stängda vilket innebar att där fanns air-condition, vilket var superskönt när vi skulle lägga oss. Huset var superläckert och vi kommer att bära med oss lite av designen hem, om man kan ha det i vårt kalla land?

Bali bjöd på väldigt fina restauranger till fantastiska priser. Vi hade barnvakt två kvällar och gick på två väldigt trevliga restauranger med god mat. En av de kvällarna avslutade vi på en ”nattklubb” där man låg på stora gigantiska kuddar i ”trädgården”, stjärnhimmel, rislampor och underbara drinkar, vilket minne!!!

Andra dagen åkte vi in till Kuta där vi åt på Hard Rock Café till Kris förtjusning. Goda drinkar och många t-shirts blev det. Sen spenderade vi dagen på Hard Rock Hotel som har jättefina pooler, kids club, poolstrand, vattenruschkanor och mycket mer att erbjuda. Vi orkade inte precis röra oss mycket mer efter den lunchen…

En av dagarna hade Malin fått nys om att det var en ceremoni uppe i bergen som inte var så vanlig. Annars har de ceremonier för allt på Bali. Vi hyrde en taxi till oss alla och åkte en och en halv timme utanför Seminyak (där vi bodde) upp i bergen. Där blev vi lite av en attraktion själva när vi klev av taxin, vi var de enda vita… Ceremonin var för en död helig man i byn och de hade byggt en stor bärvagn som var utsmyckad och med hans kort på. Jag kan säga att det var en både skrämmande och otrolig upplevelse att få se det hela. Det pågick i ungefär en 30-40 min där ca 15 man dansade och sjöng, och vad jag gissar skrämde bort onda andar. De hade en stor (1½meter) konformad sak av trä (ihålig) som de alla bar när de dansade. Det hela slutade med att den konformade träsaken lades i bärvagnen, den heliga mannen låg på en brits med lakan över sig och sedan gick det ett långt tåg till en plats där de brändes på bål. Vandringen var ca 2 km så vi bestämde oss för att inte gå med, både för att det var så varmt och barnen var inte så roade av det. Men vilken upplevelse!
Efter ceremonin hade vi bokat elefantridning som var på vägen hem.

Elefantridningen var över förväntan! Det var lågsäsong och vi var nästan själva där. Vi fick lunch när vi kom och sedan bekanta oss med de andra djuren såsom apor, ormar, ödlor och skorpioner. Efter lunchen och allt kelande med de andra djuren fick vi äntligen träffa elefanterna. Vi red två och två vilket innebar jag och Johannes och Kris och Agnes. Det tog ungefär 30 min att rida en runda och den kändes jättelång. Inte det att det var tråkigt, bara lite nervöst och lite hårda bänkar att sitta på. Vi satt i en liten soffa uppe på elefanten och elefantskötaren framför på nacken på elefanten. Vår elefant hette Pebe och gick sakta men säkert hela rundan. Barnen tyckte det var såååå kul när de kissade och bajsade (det var ju rätt mycket…). När vi hade ridit vår runda fick vi sitta med när de badade, satt på en stock och stod med alla benen på en liten stubbe. Sen var det dags att få rida ”barbacka”, alltså utan soffan, på nacken på elefanten. Vilket var en fantastisk men lite obehaglig känsla. Det kändes som att man skulle tippa över huvudet på elefanten, men det gjorde man ju inte. Elefantskötaren satt bakom och höll lite i en och så fick vi rida en runda till. Efter ridturen matade vi dem med ananas och meloner, vilket de blev mycket glada för. Barnen var lyriska och vi vuxna likaså. En upplevelse som vi kommer att bära med oss länge 

Dagen efter elefanterna åkte Fam. Roslund till vattenlandet i Kuta. Fam. Rinman var hemma och vilade upp sig för vidare äventyr. Ett gigantiskt vattenland mitt inne i denna stora stad. Nytt, fräscht och jättekul. Man laddade ett armband med pengar när man betalade inträde som vi sedan kunde betala med när vi ville köpa glass, lunch eller dricka, - sååå smart! Sen fanns det en hel drös med vattenruschkanor och pooler, för alla smaker. Johannes åkte allt, till och med ”frittfall”. Väl värt ett besök om ni kommer dit, jättekul, tyckte vi! Rent, snyggt och proffsigt!

Dag fem åkte vi till en paradisstrand ca 1 h från Seminyak. Det var ett hotell med friliggande villas precis vid havet uppe på klipporna. För att komma ner till stranden tog man en liten hiss och där fanns det grönaste vatten och den vitaste strand jag sett. Äntligen mitt paradis!!!! Vi badade och åt en god lunch här, helt underbart. Bara hotellet med ingången till detta ställe var fantastiskt. En infinity pool som låg med utsikt över denna strand med små ”sängar” med himmeltak där man kunde ta igen sig, behövdes i värmen. Sen tog man bara hissen ner till havet och en mysig restaurang. Vi plockade snäckor, byggde sandslott och bara njöt hela dagen. Här skulle jag kunna leva resten…

Efter denna paradisstrand åkte vi till ett hotell som byggt en bar som heter ”The Rockbar”. Vilket är en bar som ligger på klipporna ute vid vattnet utanför ett hotell. Ett lyxhotell som vi gick igenom och fick se med alla poolerna, vattenruschkanorna och barerna och sedan ta en liten hiss ner till denna omtalade bar, precis ute vid vattnet. Och vågorna slog verkligen över vissa delar av baren… Solen var på väg att gå ner och vi fick in hemgjorda chips tillsammans med coola drinkar, helt underbart! Skulle inte missa denna bar för allt i världen om jag åkte till Bali. Ett måste!

På fredagen hade vi bokat en utflykt med snorkling. Vi blev hämtade på morgonen vid villan och körda till en båt som tog oss ut till ön Lembongan. Där hyrde vi en liten båt med snorkling utstyrsel och som guidade oss rätt. Alla barnen och vuxna snorklade. Till och med Agnes! Det var varmt fint vatten och klar sikt. En massa fiskar och fina koraller, en upplevelse som jag gärna vill uppleva fler gånger, gav mersmak, precis som på Fiji. Guiden körde oss sedan in till ön där vi åt lunch och barnen kunde bada i det badkarsvarma vattnet.

Resten av dagarna shoppade vi, fick massage, åt gott, firade Clara’s födelsedag och bara njöt. Ska talas om att Kris och Malin åkte till ett stort varuhus med teknik där de botaniserade bland alla sakerna och fick sitt intresse stillat. Billigt och så kul fick jag höra. Sen hade vi otaliga kvällar med volleyboll för de vuxna i poolen när barnen somnat, god mat och fantastiskt kul. Jag och Malin var ute och shoppade ngn kväll osså och det ska talas om att shoppingen på Bali är bra. En massa märken som är inhemska och väldigt fina, både till barn och vuxna. Sen finns det naturligtvis alla dessa affärer med ”fake” märken, krimskrams, men även fina hantverk.

Dock sak sägas att vi tyckte det var varmt. Agnes hade värmeutslag de tre första dagarna, svetten rann i jämn strid över pannan på oss alla och att ha make-up och vidgjort hår var inte att tänka på. Nej, det var naturlig look som gällde och många bad i poolen, lätta kläder och inte många knop. Det var lite av en lättnad att landa i Sydney igen med 26 grader varmt och hög fin luft.

Det var ju ett tag sedan vi var på Bali och jag har säkert glömt en massa saker! Både nästkusin Peter och sedan vän Malin med dotter Rut har varit här sedan dess. Så vi har haft annat att göra, vilket har varit kul! Så jag låter bilderna tala istället!
Tack igen familjen Rinman! Vi hade superkul!

Ha det bäst!
Kram Ylva

Alla barnen nere vid stranden i Seminyak, första dagen vi kom.

Köket, taget från poolen.

Poolen i huset

Johannes och Agnes badar badkar i huset.

Johannes tävlar i Kidscluben på HardRockHotel.

Ceremonin uppe i bergen. Bär vagnen till höger.

Johannes och jag på vår elefant Pebe.

Agnes och Johannes badar med sin elefant.

Agnes rider "barbacka"

Hela familjen med alla de andra djuren på elefantridningen, orm, ödla, skorpion (uppe på Kris axel till höger) och Johannes håller i en orm. Agnes lite rädd för ödlan på marken...